fredag 6 januari 2012

Vaggar Sovande Skog.




Månen stiger på skär vinterhimmel
Träden sover igenom skymningen
Jag är ensam i deras sällskap
Mjuk värld mörknar
En kort dag försvinner
Vinden för svag för att väcka den
En korp kraxar i de sista strålarna
Månen är ensam kvar


Vaggar sovande skog.






2 kommentarer:

Mom sa...

Jag älskar din dikt! Jag säger ju att du är lika duktig på att skriva som att fota! Älskar dig!

Lisa sa...

Vackert!! Underbart foto och så fin dikt. Det här var riktigt magiskt!