Sommaren känns så långt bort.
Ingen verkar vilja sätta fart i år.
Jag är trött på allt.
Jag vill bryta upp och börja om från början.
Jag vill ut och springa tills mina fötter blöder och mina lungor spricker.
Men jag ligger hemma.
Stilla.
I mörkret.
Med feber.
Inte heller jag kan sätta fart.
1 kommentar:
Vad fint du har skrivit! Jag har också den där känslan i år att inte en endaste liten jävel vill sätta fart på den här våren eller sommaren. Det händer som inget. Va tusan, kom igen det är ju april för fasiken! Jag längtar också... Krya på dig älskling!
Skicka en kommentar