lördag 14 april 2012

TO MAKE EACH DAY COUNT.






I kväll klockan 23.40 är det exakt hundra år sedan Titanic gick på ett isberg och sjönk.
Tv:n är fullropoppad av dokumentärer och jag, sjuk som jag är, har sätt nästan alla. Det är fascinerande hur bra filmen är gjord. När man ser alla dokumentärer och ser att de tagit skådisar som liknar de riktiga personerna, tar efter deras riktiga personlighet, namn och allt annat. Och hur bra kopian av båten är. Det gör filmen och händelsen lite mer levande.

Egentligen kan jag tycka att den får lite för mycket uppmärksamhet. Om jag inte var ett så stort fan av händelsen och filmen skulle jag tycka det är ointressant. Det dog bara ungefär 1500 personer. Hur många dör inte varje dag, i krig, olyckor, eller annat egentligen. Finns det någon som inte hört talas om båten?

Ingen hade vetat eller bryt sig om den faktiskt hade kommit fram till New York.



1 kommentar:

Lisa sa...

Jag kan tänka mig att du har suttit limmad vid titanicdokumentärerna! Och jag håller med dig. I och för sig är det en rätt spektakulär händelse men som du säger, fler dör i svält, AIDS eller i krig i länder som media inte ens orkar bry sig om. Men så fort något händer i västvärlden så är det en stor fet jäkla nyhet. Filmen är dock väldigt vacker, men det skulle nog gå att göra lika vackra filmer om hungerkatastrofer eller inbördeskrig i typ Somalia... Krya på dig fina syster!