Om jag tvungen att välja på att bo i en stad och aldrig kunna vara i naturen, eller att bo i naturen och aldrig kunna vara i staden är mitt val enkelt.
Jag mår bäst i naturen.
Det är där jag hör hemma.
Det är där allt känns verkligt, sant och förståeligt.
Fridfullt.
Som om allt hör ihop.
Det var där vi sattes av en anledning.
Men vi har förvirrat oss därifrån och glömt bort vad som är viktigt.
Att gå genom skogen på platser utan stig.
Att krypa över marken för att se små ödlor som solar sig i blåbärsriset.
Att sitta vid en bäck, lyssna till det stilla porlandet och se reflektionerna i vattnet.
Att lägga sig på rygg i mossan titta på stammarna som vajar i vinden och höra de envist sjungande sparvarna.
Att förstå livets gång.
Att smyga tyst genom skogen för att få chansen att vara en del av naturen.
Att möta älgar, rådjur, rävar, grävlingar, vildsvin, harar, alla fåglar och små kryp i deras hem.
Där hör jag hemma.
2 kommentarer:
Jag håller med: lätt val!! Och väldigt vackra foton. Min favorit är den längst ned!!
Du skriver lika vackert som vanligt! Glöm inte att du är en del av allt det vackra! Jag älskar alla dina vårblommor-foton, och jag älskar dig!
Skicka en kommentar