Tornado.

När vi var tillbaka i Sverige på fredagsmorgonen, stannade vi i Göteborg och gick på Liseberg. Påväg av båten på tidiga morgonen såg jag den här. Jag reagerade som i en komedifilm. Tittar dit, förstår inte det jag ser, tittar dit igen och får stora ögon.  En tromb. En tornado. Olika ord för något jag aldrig tidigare sett. Jag visste inte ens att de kunde existera i Sverige. Jag vaknade snabbt till, drog åt mig kameran, hoppade ur bilen och sprang tillbaka upp till båten för att få bra utsikt. En utav de häftigaste naturfenomenen jag sett. Jag undrar hur kraftig den var om man var nära. Otroligt häftigt tycker jag att det var att få se. Det stod i nyheterna nästa dag om de sju tromberna som synts på fredagsmorgon utanför Varberg, med texten att det är ganska vanligt på sommaren under oväder. Men hur vanligt kan det vara om det syns på första sidan av nyheterna och jag aldrig ens hört talas om någon som sett en tidigare? Otroligt häftigt var det i alla fall.

Dagen på Liseberg var också mycket bra. Åkband och elva timmar på sig att nyttja det. Jag har aldrig varit en all-åkare. Jag har alltid trott att de där stora läskiga sakerna var till för adrenalin knarkarna med dödsönskan. Men i fredags bestämde jag mig för att testa. Jag åkte allt det där som vi brukar åka, men sedan åkte jag Balder, och när det gick bra och var kul, åkte jag Kanonen, och när det också var mera roligt en läskigt bestämde jag mig för att åka Helix. Den där nya bergochdalbanan som gör hundra kilometer i timmen, åker rakt upp i luften och voltar fem gånger. Och det var hysteriskt roligt. Så jag åkte igen. Vi åkte den faktiskt hela familjen. Vi var alla rätt chockade över att vi vågade.

Sedan däckade vi i Ingers sommarstuga utanför Göteborg, och nästa dag åkte vi hem.

Det jag insåg var att slappna av och njuta av åkturen gjorde allt så mycket lättare än att sitta och spänna och oroa sig. När man åker finns det inget att göra. Den åker oavsett. Det enda som kan påverkas är sättet att hantera det. Och det kändes som ett bra sett att se på hela livet. Livet händer oavsett. Det enda som kan ändras är synen och sättet att hantera det. Jag slappnar hellre av och njuter av åkturen än spänner och oroar mig igenom den.

Så, där har ni mitt nya 'cheesy' och 'lättare sagt än gjort' levnadsmottto. Jag har även bestämt mig för att tatuera mig. Det har jag velat i flera år, men nu vet jag vad, var och när.

Är så himla jättetaggat för det.