Jag är hemma igen.
Två veckor har jag varit "on the road".
Efter min systers bröllop tog jag, min bror och mina föräldrar vår fullpackade bil och la oss på motorvägen söderut.
Ingen tyckte att vi inte var kloka. Köp en flygbiljet istället. Ni kommer aldrig komma fram.
Vi startade klockan 11:00 söndag och anlände tisdag klockan 14:00 till staden Nerja, utanför Malága, solkusten södra Spanien.
Vi körde 380 mil. 50 timmar i streck.
Lite lätt störda, men visst envisa.
Sammanlagt körde vi 760 mil båda vändorna. På en tid av 4 dygn.
Genom Sverige, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och slutligen hela Spanien.
Förviringen att hela tiden behöva byta språk blev intressant, att en gräns på marken gjorde att människorna som bodde där helt plötsligt kunde byta från Franska till Spanska.
Nere i Nerja stannade vi en vecka oss Carro och hennes familj som äger en mycket fin lägenhet 50 meter från havet. Sol bad och mys semester.
Ett litet special panorama jag fixade ihop av Balcon de Europa i Nerja.
Sedan tog vi bilden och körde hemåt i ett dygn. För att stanna i Paris två nätter. Hade aldrig varit där förut och det jag har att säga om staden är nog att jag är kär. Det är en helt underbar stad. Vacker som tusan med hur mycket gammalt och nytt som vackert krockar överallt. Folket där var mycket trevligt också, det finns så mycket fördommar mot fransmän, men jag tyckte de var mycket trevliga, iallafall i Paris.
Folket som bodde där kändes som de hade en annan mentalitet än här hemma, mera framåt, mera egna stilar och tankar, men de kör bil som idioter och större städer betyder större samhällsklyftor och det fans ganska många hemlösa och bakgator som stank urin.
Alla platser som jag bara sätt på TV och film; Eiffeltornet, Montmartre, Triumfbågen, Notre Dame, Moulin Rouge. Allt var så häftigt.
Det är ett känt faktum att städer gör sig bra i svartvit med jag har aldrig varit i en stad där det stämmer så bra som i Paris.
Det blev ungefär en och en halv dag i Paris, vilket jag tyckte var alldeles för lite. Första dagen blev det Sacré-Coeur och upptäcks promenad och middag i Montmartre och andra tog vi tunnelbanan först till Notre Dam och gick in i katedralen, sedan till Eiffeltornet där vi först satt och åt varsin baguette i en liten park precis under det, och sedan gick upp till andra vångingen. Efter det tog vi oss till Triumfbågen och gick en bit längs Paris största fansy-pans gata med de sjuka märkes affärerna. Den kvällen somnade vi nästan vid vår andra middag i Monemartre.
Sacré-Coeur
Montmartre.
Undantaget som bekräftar regeln. Jag tror att den här bilden på Eiffeltornet som jag tog med utsikten från Montmartre kan vara min favorit från hela resan.
Frukost.
Nomnom..
Notre Dame.
Moulin Rouge
Jag som älskar filmen med samma namn blev lite som ett barn på julafton när jag såg kvarntoppen redan på håll. Delar av den är med största sannolikhet inspelade på platsen. Ville gå in och se en show bara för att få komma innanför dörrarna. Men 1500 kr tyckte jag var lite väl häftigt. Så jag beundrade den utifrån istället.
Eiffeltornet var större en jag trodde. Bara från andra våningen dit vi gick kunde man se hela staden.
Utsikten från Eiffeltornet.
Triumfbågen, också mycket större en jag trott.
Frukost marmelad.
Sen körde vi hem.
Vi tog oss hem igen allihopa helskinnade.
Det är nog svårt att köra så långt utan att man råkar ut för lite små saker.
För oss innebar det att på vägen ner gick vårt däck sönder och vi körde två timmar fel i pyrenéerna (Spansk bergskedja) Och på vägen hem blev vi påkörda bakifrån då vi bromsade för bilden framför som tvärnitade i plötslig bilkö på krokig väg.
Men vi fick däcket lagat snabbt på verkstad i Frankrike, vi hittade tillslut rätt väg från pyrenéerna och försäkringen tog bucklan på bilen som gick att köra hem utan problem.
Hemma känns det tyst och tråkigt efter en sådan resa. Den ända trösten är Morris som vägrar lämna min sida.
Men till Paris tänker jag definitivt åka tillbaka. I vår kanske..
