fredag 31 oktober 2014

Do you believe in magic?














Typiskt att blogger ska brusa till bilderna helt och fullständigt. De är mycket finare egentligen. Frustrerande. Ni får väl komma till min dator och titta. Eller vänta på min kommande hemsida.


I måndags kväll fick vi sms av vår lärare att vi skulle göra en kvällstur. Så runt 21 stod vi fullt på klädda med kameror och stativ i högsta hugg. Vi åkte ut en bit utanför Alta och när vi kom dit dansade norrskenet längs hela himlen. Himlen lyste grönt och ljuspelarna rörde sig som mjuka vågor över himlavalvet. Det var helt fantastiskt. Konstant flyttandes, levande blåste det upp och dog om och om igen under tiden vi stod där vid havet och njöt.

Min tidsuppfattning försvann där i lyckan, men klockan hann bli över midnatt innan vi lyckats slita oss och komma tillbaka till internatet igen.

Magisk kväll.







torsdag 30 oktober 2014

Helg i Öytun
















Såhär såg min helg ut. Vi går i skolan på lördagar, och den kvällen var det stjärnklart så då gick vi ut för att spana norrsken, vilket det var, vilket det faktiskt har varit varje natt som himlen varit klar, men inte alltid så starkt. Sedan på söndagen tog vi en promenad och hittade skolans 70 slädhundar och valpar som vi blev kära. Vi stod och gosade med dem i evigheter. Sedan sprang en ekorre upp i tallen bredvid internatet som vi spanade på en stund.

Söndagkvällen var det svingdans lektioner för de som ville, men jag hade inte energi till det. Men efter en tänkte jag och Vanja att vi skulle gå och titta på de andra. Men när vi kom ut var himlen grön av norrsken. Norrsken toppar dans, så vi sprang in och klädde på oss hämtade kamerorna. Men när vi kom ut igen var det nästan borta igen. Vi gick en lite bit för att se om det skulle komma tillbaka och när vi är påväg ut i mörkret kommer två valpar springande mot oss. En sprang in i Vanjas famn och en i min. De här var riktigt små. Katt-stora. Vi dog lite, gosade, pussade och funderade på vart de kom ifrån.  Vi hittade en pojke som sa att de gick lösa. Han ropade på dem och fem valpar till kom springande.
Kamerorna blev stående medans valpar tuggade på våra skosnören och brottades i våra knän. Vi satt där i valphimlen i timmar. Tillslut somnade valparna i våra famnar och vi började bli kalla och trötta. Så motvilligt lyfte vi upp dem och ställde oss upp. De sprang tillbaka till sin mamma och vi gick tillbaka till internatet.

Vi gick tillbaka nästa dag, och nästa dag och har gosat mera med dem. De är sju stycken alaskan husky valpar på sex veckor med en fantastisk fin tik som heter Koda till mamma.

Just den sortens hundras som jag velat ha i flera år, och som jag sökt upp mera fakta om på senare tiden eftersom jag är inne i en hundabstinens-fas just nu. Och så springer en sådan perfekt liten valp in i min famn. Bara sådär. Jag och Vanja funderade nästan ärligt på att ta med oss dem och går därifrån. Den lilla grå-svart-vita pojken med ett brunt och ett blått öga har lagt sig i min famn varje dag, och den busiga, grå-svarta hanen har kraschat in Vanjas famn varje gång. De var de två som kom springande till oss den kvällen.  Har inga bilder på dem än, men ska ta några så snart som möjligt.

Kom tillbaka från Söröya för någon timme sedan nu. Det har varit jättebra. Har hur mycket bilder som helst från det, och från norrskensnatten kvällen innan som alla kommer.










måndag 27 oktober 2014

Nästa morgon













Mitt i den djupaste tältsömnen talar en hög mansröst utanför till oss.  Det var tid att gå upp och fotografera soluppgången. Vi drog på oss massor med kläder, tog vår kamerautrustning och gick mot havet. Den gråa tråkiga morgonen förvandlades fort till ett färgspel och jag hittade en renskalle på stranden som blev centrum för mycket av mina fotografier. Vi gick runt och fotograferade tills solen hade kommit upp en bra bit på himlen. Då gick vi tillbaka till tälten och åt frukost. Sedan packade vi ihop och började gå tillbaka.






söndag 26 oktober 2014

Frusna älvar och snötäckta berg















På torsdagsmorgonen gav vi oss ut på tur. Vi åkte in i Alta på vägen och hämtade Per-Arnes fina husky Nanook och åkte sedan minibussen ut till en fjord ungefär en timme bort. Sedan var det bara att börja gå. Min ryggsäck vägde mer än vad den gjorde i Rondane för jag hade med mig massa varma kläder och all kamerautrustning, så det var ganska tungt, och stor del av vägen var uppför, men det gick bra. Vi gick en tid som jag aldrig räknade med klocka, men som jag skulle estimera på någonstans under 2,5 timmar från start tills vi hade valt tältplats.

Det var svårt att hitta lä, och det lyckades vi inte riktigt med. Vi slog upp tälten och lämnade allt utom kamerautrustning och gick runt och fotograferade alla vackra platser i närheten tills det blev mörkt. Frusna älvar, snötäckta berg och kvällsljus. Det blåste så mycket att jag gled iväg när jag satt på isen och blåste omkull när jag satt på marken. Vantar, människor och kameror blåste iväg om vart annat den dagen.

När mörkret kom lagade vi middag och gick sedan och la oss. Jag hade dubbla underställ, tunna termobyxor, en ulltröja, en fliströja en super collegefilströja, och jacka, ullmössa och dubbla vantar och strumpor på mig denna dag och höll värmen riktigt bra. Men efter middagen var jag frusen och det var skönt med en varm sovsäck och en Vanja och Hanna att ligga nära. Planen var att gå upp om det blev klart och norrsken och även att gå upp och fotografera soluppgången nästa morgon.

Vi pratade i timmar (eftersom klockan bara var 18:30 när vi la oss) och somnade sedan till ljudet av en vinande tältduk och känslan av frihet.








Dagsturen med de levande träden



















Dagarna rullar på i ryslig takt här uppe i norr. Men jag tänkte att jag tar det i ordning. Onsdag.


Vi åt frukost, gjorde våra nistepakke (smörgåspacket), klädde oss varmt och tog vår kamerautrustning och hoppade in i skolans minibussar och körde ut på fjället. Det var -5, en mycket kraftig vind och solskenssnöfall. Vi och de som valt fotografi som extra kurs på Öytun vandrade sedan ner i en dalgång där vi hade fotouppdrag som vi sprang runt i timmar och jobbade med.  Vi skulle fånga ett träd med personlighet, någonting levande och unikt. Som de levande "träden" i sagan om ringen, Enter. Det var en kreativ uppgift som alla tolkade på sitt sätt och skapade en egen bild. Bilder jag valde är högst upp. Jag förminskade bländaren så att slutartiden kunde bli 1/4 sekund och så rörda jag kameran under tiden den exponerade. Den andra uppgiften var ett självporträtt som visade en sida hos dig som de andra inte kände till. Till den uppgiften skrattade vi alla och sa att det nog kunde bli svårt att hitta något sådant.

Vi spisade (åt) våra nistepakke vid ett bål (eld), fotograferade lite mer och gick sedan tillbaka.

Sedan var det middag, bildredigeringstimmar, kvällsfika, och packande inför nästa dags tur.
Och kvällen innan var det klart väder och vi hittade lite norrsken. Men onsdagkvällen var mulen.





fredag 24 oktober 2014

Iskallt












Jag är tillbaka.
Nu har jag har redigerat bilder i timmar i streck och håller på att somna. Finns mycket att skriva men ingen energi till att göra det.
Dessa bilder är från första dagens utflykt.
Imorgon är det mera skola. Sex dagar i veckan är så norrmännen rullar.

Godnatt.




onsdag 22 oktober 2014

Uppe i norr









Igår hade vi genomgång hela förmiddagen och sedan fick vi en rundtur av Alta och åkte och fotograferade en vacker älv och solnedgången från hamnen.

Idag var vi ute och fotograferade tillsammans med Öytuns elever som valt foto som extra kurs i princip hela dagen. Jag har massor med bilder, men jag har inte hunnit gå igenom dem än.

Imorgon skulle vi egentligen ut till Söröya, men på grund av stark vind ska vi vänta med den resan och ta en annan övernattningstur på annan plats imorgon (i en dal med, förhoppningsvis, lite lä)

Tillbaka på fredag.
Om jag inte fryser ihjäl vill säga. (vilket jag inte kommer göra mamma, andas kvinna)

Puss.