Tystnaden är högljudd.

Tystnaden är högljudd.
Ljuset är mörkt.
Värmen är kall.
Döden är levande.

Emme och den snötäckta skogen.

Igår kom snön tillbaka. Jag gick ut i skogen precis innan skymningen och tog lite självporträtt.
Det var kallt, men trevligt.

December på en rulle svartvit.

Årets första snöfall, släkthelg i Värmland, julmarknad i Sigtuna, julafton, systers födelsedag och knasbilder med Carro, lillebror och Erkki.

Detta var mina fina decemberögonblick.

Skogen sover.

Jag sitter och skriver planeringar, och ansökningar.
Ingen berättade för mig att livet skulle vara såhär komplicerat och svårt.

Vatten.

Gick tillbaka till sjön i förmiddags för att leta bäver.
Men där var en dagmamma med fem skrikande småbarn, så det hade jag inte mycket för.
Istället gick jag in i skogen och följde skogsbäckarna.

Massor av inget.

Förmiddagens promenad gick genom slumrande skog och längs öde landsväg.
Den enda där var en ekorre.

Blött.

Gick ner till sjön idag.
Den var mörkare än dagen, blött, grå, isig och tyst.
I sjöns bortre hörn stod två svanar.
I en gren satt ett gammalt flöte fast och guppade.
En bäver(?) gav i från sig ett gällt skrik och dök ner i det kalla vattnet.
Vid beröring ekade ljudet i isen som en spänd bågsträng.

De vilda.

Jag har mött rätt så mycket vilda djur på alla de hundratals timmar jag sprungit runt bland skog och fält, även om jag ofta kommer hem efter två timmar utan att se någonting mer än några sparvar. Ibland så är ju djuren bara där, om man är på rätt plats vid rätt tid. De flesta gånger har jag haft kameran med mig och många gånger har jag fått bilder. Ofta händer det att jag möter dem i skogen men att jag inte hinner mer än reagera innan de försvunnit. Men ibland, de där sällsamma gångerna jag haft tur har djuren dröjt sig kvar och jag har lyckats ta lite bilder.

Som den här unga grävlingen. Jag var ute på en lång cykeltur för någon sommar sedan och cyklade iväg till en bondgård för att fotografera korna på sommarbete. På vägen hem genom skogen satt den här grävlingen i ett vildhallonsnår och mumsade på hallon när jag cyklade förbi. Jag stannade cykeln och då hade grävlingen försvunnit, men jag såg vilket håll den sprang ut och stannade och letade efter den. Under en stor sten bara några meter bort hade hen krupit in och lagt sig. När jag närmade mig försiktigt verkade den inte alls bekymrad så jag la mig ner på marken och tog lite bilder på sötnosen innan jag lämnade den åt att fortsätta mumsa hallon.

På en annan långcykeltur i somras stod den här råbocken på ett fält i värmen. Jag följde efter honom fast han hade sätt mig och rörde sig mot skogen. Jag sprang över åkrarna och hoppade med kameran över tre stora diken. När jag kom in i skogen dit jag sett honom gå stod han bara där och tittade på mig. Utan större rädsla eller bekymmer. Han stod så fint och tittade på mig i flera minuter, slickade sig lite på ryggen och sedan gick han långsamt längre in i skogen.

Den här räven kom hem till oss i februari för ett par år sedan. Det var en hård och kall vinter med -20 grader och massor med snö, så hen tvingades nog närmare oss människor för att leta mat. Oskyggt gick den längs vårt hus och sprang sedan iväg längs den plogade vägen. Efter det la vi ut falukorv till de hungriga rävarna.

Och den här älgen möte jag i november. Även den dröjde sig kvar längre än vad älgarna vanligt vis brukar göra. Han stod och tittade nyfiket på oss ganska länge innan han travade iväg.

En obligatorisk nystart.

Den här örnen mötte jag för några veckor sedan i skogen. Nyårstrött som jag är och i en dag utan dagsljus blev det inga nya fotografier.

Inatt har jag sovit 13 timmar i streck utan att så mycket som vakna till eller känna en tillstymmelse till drömmar.
Idag har jag fixat lite med bloggen, städat, boxat, skrivit listor och planerat lite hur jag ska göra med framtiden.

2014 och tid.

Igår åkte jag till Stockholm och firade nyår med Carro. Vilket var mycket trevligt. Jag är ingen party människa, men är det en gång om året jag ska dansa fast jag inte kan dansa, lyssna musik jag egentligen tycker är på alldeles för hög volym, dricka massa alkohol fast jag inte tycker att det är gott och umgås med människor jag egentligen inte känner så är det nyår. Och det var bra. Det finns ju en charm i allt det där. Det kan till och med jag se, även om jag tycker att det är otroligt ansträngande att utsätta mig för allt det där och nu kommer att spendera en vecka i mitt tysta sovrum ute i ingenstans.

När vi gjorde oss i ordning igår tog jag fram min polaroidkamera, satte på självutlösaren och tog en bild på oss. Hemma hittade jag även en gammal polaroid, från när vi var på husdjursmässan som två glada 10-åringar, överlyckliga över att få hålla i en boaorm.

Tiden är konstig. Man ändras så mycket, men ändå så lite. Heeh.. Djupt, jag vet.


Jag hoppas att 2014 för med sig bra tider.