Just det.
Jag bor i ett blås hål.
Det hade jag nästan glömt bort efter så många stilla vinterdagar.
Men idag var den tillbaka igen.
Vinden som drar rakt genom huset. Sliter i träden. Välter sopptunnan. Får kinder att domna och ögonen att tåras.
Men den är ganska härlig ändå.
Får världen att inte kännas så stagnerad.
Mera livfylld, fart fylld. På väg någonstans.
Jag och mamma gjorde en liten upptäcktsfärd runt Upplands små bortglömda landsvägar på förmiddagen.
Hittade forsande vatten i ån och ett fint träd bredvid.
Fann en kelsjuk katt hemma i kökssoffan och mamma testade nya recept på familjen när hon gjorde söndagsfika.
Ganska bra söndag.
1 kommentar:
Ååååh, vilka vackra foton!! Underbara. Väldigt fin svit. Blåst och söndagsfika låter inte så dumt. Det låter som att det händer saker!
Skicka en kommentar