HELA VÄRLDEN ÄR MIN.

The day before yesterday tog jag studenten. Det var en känslosam och händelserik dag. Har haft så mycket att göra innan att jag inte ens kan komma ihåg vad jag gjort. 

 Den stor dagen var bra. Allt ungefär som jag hoppats, jag till och med "the secret"-ade mig till mina 20 grader och sol som väderprognosen fram till själva dagen sa att det inte skulle bli.  Mehehe, jag är awesome. :> Massor av vänner kom och grattade, lärare och klasskamrater blev tårögda vid farväl, jag fick mina hyfsade betyg och massor av blommor, inklusive mina första riktiga rosbuketter som nu står uppradade i vaser så vackert i mitt rum.

På flaket dracks, tjoade, sjöng och vinkade det i massor.

We maid it.

Pappa kom in till staden och hämtade mig i min fina lilla bubbla, pimpad med ballonger och björkris. 

Mottagningen var fin, med bra folk och god mat, och dessutom fina presenter :>

Och på denna dag fick jag även veta när jag kom hem, att två små kycklingar fötts! Två sekunder senare befann jag mig i hönshuset för att pussa på nytt liv. Mamma tyckte inte att vit festklänning var rätt kläder för hönshus, men det fungerade det med. Kycklingarna gjorde dagen ännu bättre. Bra val av dag att födas på.

Sen gick jag ut och festade mer, fast jag egentligen bara ville lägga mig på soffan och titta på en disney film. Men det blev trevligt ändå. Dansade (fast än jag inte kan dansa..., jag kör min taktik som fått mig igenom kurser som Kemi B, Fysik B och Matte D i skolan, låtsas att jag kan, så tror alla att jag kan, och då kan jag helt plötsligt.) i flera timmar till svetten rann och fötterna värkte, då åkte jag hem till min syster och sov. 

Nu två dagar senare känner jag min nästan återställd. Får sova mig återställd inatt för imorgon bär det av till Västerås på studentmottagning för min fina vän Linnéa, och sedan på tisdag bär det av till Stockholm för min lika fina vän Carro. Mehehe, Uppsala är först, like a boss ;>

Sedan blir det väl att fixa mig ett körkort, sommarjobba och leta riktigt jobb. Beh.. I 12 år har det varit en självklarhet oavsett vad som hänt, att skola är det varje vardag. Men inte nu. Det kommer ta ett tag att vänja sig, och att komma över separationen från min fina klass. Alla säger att deras klasser var bra, men sorry to say, min var bäst. ❤

Har inga bilder från själva dagen, jag var upptagen med annat, fotograferandet la jag på de andra, och av någon anledning var jag huvudmotivet för dagen. Men här får ni lite bilder från dagarna efteråt. 

Och som min (nu föredetta...) underbara literrägestalnings lärare så vackert citerade Churchill på student lunchen;

 "Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning."

Churchill, han kunde han. 

Now Im out.