SAKNADE STAD.

 

Vafan skulle jag gå och bli kär i Paris för?

Jag vill ju bo vid havet, och Paris ligger mitt i Frankrike, det är inte ens ett överdrivet varmt klimat där. Folket pratar franska, jag kan inte franska. Spanska har jag alltid haft lätt för fattar deras snabba ord och utal, men franska, jag förstår ingenting. Staden är översvämad med tursiter, all the time. 

Och inte förstår jag var de fått begreppet "City of love" ifrån heller, fransmännen är inte särskilt kärleksfulla eller omtänksamma, de tutar mest när de tycker att andra inte kör tillräckligt fort. De suger på återvinning. De finns alldeles för många hemlösa. Vissa delar av staden luktar urin. Montemartre är fyllt med pervon.

OCH. Det är dyrt. Som fan.

Men uppenbarligen finns det fler plus än minus med staden. 

Den är otroligt vacker. Har ett otroligt kultur liv och underbara monument, museum och sevärdheter. Franska är ett vackert språk. Invånarna har en annan mentalitet, egna stilar och åsikter. Montmartre är också fyllt med allt annat som är bra, bästa utsikten, mysigast kvarter, restauranger, monument och Moulin Rouge. Croissant. Choklad istället för kaffe till frukost. Baguetter. Operahuset. Eiffeltornet. "Bonjour". "Merci".

Även om plusen inte är till synes fler är minusen har hela staden ett skimmer över sig. 

Den är som en vacker film eller fotografi.

Vilket slår ut allt. 

Resten spelar liksom ingen roll.