Letar bland gamla bilder.
Alla bilder jag någonsin tagit.
Hittade tre stycken som jag tog sommaren 2010 på solkusten, som jag är helt kär i.
Det roliga är att jag har aldrig tittat två gånger på dem. När jag tog dem tyckte jag de (framför allt den övre och nedre, katten gillade jag lite gran) var "meh", fick vara kvar i mappen, men ingen uppmärksamhet eller redigering.
Idag älskar jag den sneda, halva formatet och den intima anonymiteten de avger.
Färgerna, elementen som klänningen och de rosa floppa tofflorna mot betongmarken, den skrynkliga armbågen och den svarta katten.
Pojkens mun och haka när han sträcker sig så långt han kan för att spräcka bubblan.
Jag kunde ta bilder redan då, även om jag tydligen inte visste om när jag faktiskt fick till en bra bild.
3 kommentarer:
WOW! Ja de här bilderna är verkligen så så så så bra!! Som du säger är fotona på tanten och pojken helt underbara. De säger så mycket om personen samtidigt som de är helt anonyma. De ger så mycket stämning och känsla utan att visa så särskilt mycket. Jag älskar dem! De väcker känslor och tankar och en hel historia. Värdiga för fotoboken tycker jag!!
Även kattbilden och hans blick är så talande! Gillar gillar gillar!
Älskar tantbilden!! ^^ <3
Skicka en kommentar