I SOLENS SISTA STRÅLAR.

Efter att ha varit mulet och grått i flera dagar tog sig solens sista strålar sig förbi molnen när den gick ner i horisonten. 

Det varade i ungefär två minuter.

UNDER ISEN ÄR GRÄSET GRÖNT.

Tog en promenad till en bäck och en igenfrusen sjö idag.

Isen smälter och vattnet pålar.

Jag får lite vår känslor även om det sorgligt nog antagligen är några veckor kvar tills att våren kommer på riktigt.

På gräsmattan har isen och snön smält på sina ställen och under är gräset grönt.

TÖ.

Vinden sliter och snön smälter.

TO LIVE IS TO CHANGE.

En grå mulen och blött tisdag i januari.

Jag fotograferade lite ändå för att ha något att göra.

Tack för alla underbart vackra kommentarer på mitt förra inlägg.

Och ja, Pörni du får dela inlägget om du vill. Nu ligger det ju på nätet så nu finns inget kvar att dölja.

♥

DET HÄR VAR INTE VAD JAG VILLE.

Jag skulle bara gå ner några kilon.

Jag skulle bara bli smal och snygg.

Jag skulle bli fin så att jag skulle kunna tycka om mig själv.

Jag ville bli av med mitt självhat och ville göra mig så perfekt som möjligt.

Jag ville vara sund, frisk, smal och vältränad.

6 kg var min plan.

Då skulle jag se bättre ut.

Börja träna.

Minska äta.

6 kg var inga problem. Men skillnaden var inte så stor som jag hoppats.

5 kg till borde jag nog gå ner. 

Mer träning.

Mindre mat.

Jag var fortfarande alldeles för stor. 

Kilona rasade men det var aldrig tillräckligt.

Det fanns fortfarande fett kvar på min kropp.

Fortfarande för mycket rumpa och lår.

Varför blev jag aldrig nöjd?

Några kilon till..

Några kilon till..

Familjen blev orolig. 

Akutmottagning, ätstörnings enhet, läkarbesök och samtal.

Jag lever i två skilda verkligheter. De överlappar varandra och jag vet inte riktigt vilken av dem jag befinner mig i. I en av dem har jag inte tappat ett enda kilo. Jag är så stor som jag någonsin varit utan en gnutta förändring. Jag är lika stor och motbjudande. 

I den andra är jag mager. Där kan jag räkna mina revben och chockas över min spegelbild.

Jag fryser konstant och jag tappar mitt hår.

Det här var inte vad jag ville.

30 kg och jag är ändå inte glad.

Inte nöjd.

Känner mig inte smal.

Inte fin.

Vill inte gå upp.

Kan inte äta som vanliga människor gör.

Väger, räknar kalorier och utesluter allt som innehåller för mycket.

Försöker förklara för mig själv att det inte är snyggt.

Jag tycker ju inte mer om mig själv nu än förut. 

Ska det här vara ett ideal?

För jag mår inte bra.

Är inte glad, lycklig och tycker inte om mig själv. 

Varför ska tjejer vara smala? 

Vem gör jag det här för?

Jag gjorde det för mig.

För att tycka om mig själv. 

Men så blev det inte.

Ska jag fortsätta leva får jag komma på något annat.

Komma till någon acceptans där jag kan lära mig tycka att jag duger.

Som jag är.

För det här fungerar inte.

[För övrigt är det en utmaning med självporträtt när jag försöker agera både modell och fotograf. 

Men det fungerar det också och jag tycker att bilderna i alla fall blev mycket känsloladdade.]

FOTOGRAFERING I ETT TRAPPHUS.

Bara för att min mamma är vacker.

FEM ÅR SENARE.

Idag tog min älskade syster examen från psykolog utbildningen.

Så det har hurrats, firats och fotats för en mycket speciell person idag.

VI TRÄFFAS SNART IGEN.

"Gråt ej vid min grav

Jag finns ej där

Jag finns i solens spegelblank på havet

Jag finns i vindens lek över sädesfälten

Jag finns även i höstens stilla regn

Och i Vintergatans stjärnahär

Och när du en tidigt morgon väcks av fåglar

kan det vara min röst du hör

Gråt inte

Vi träffas snart igen."

SPREAD YOUR WINGS.

DET LANTLIGA LIVET.

Nu när vi går mot ljusare tider når solen in ordentligt genom hönshusets fönster igen.

Här sitter Siri, Klara och Odette och myser i solen.

Hönor är otroligt mysiga familjemedlemmar ska ni veta.

Idag fick vi dessutom fem stycken ägg igen.

HERR SOL OCH FRU MÅNE.

Idag tog jag en promenad genom vinterskogen. 

Solen sken och månen lyste.

Tycker att det är en av de finaste delarna med vintern.

Att de delar himlen så mycket.

BREATHING IN SNOWFLAKES.

IT'S TOO COLD OUTSIDE FOR ANGELS TO FLY.

Idag var en sån där dag när det nästan är för kallt och för vackert.

Det brukar vara så, ju kallare ju vackrare.
(Och eftersom det nästan var -20 grader ute idag kan ni ju tänka er hur vackert det var)

Allt var täckt av kristaller, snön knarrade under fötterna, luften fick mina lungor att dra ihop sig, solen kastade ett magiskt förgängligt ljus och himlen hade en underbar blå färg. 

Jag har därför varit ute mycket idag.

Det var värt att jag frös, batterier dog och att kamera och glasögon immade igen.

BARA I SVERIGE.

Det är fint, vackert och lantligt på promenader hos mig. Man kan hitta små stugor som ser ut som vykort.

Men vintern är ändå lång, mörk och kall. 

Det berättar inte bilden.

Jag längtar till våren.

SVARTVIT VINTER.

Världen är väldigt vit, grå och svart. Med en del blåa toner.

Men det blåa tog jag bort.

För jag gillar de naturliga kontrasterna.

BITANDE KYLA, VACKRA KRISTALLER.

Klädd som en eskimå tumlade jag runt över frusna landskap i kyla och solsken.

FOTOSIDANS MASTERS TÄVLING.

Jag brukar inte delta i fototävlingar.

Men kände för att göra det så jag la in några bilder i fotosidans master tävling. 

Några veckor senare fick jag ett mail från dem där det stod att mina bilder blivit placerade.

Sjukt roligt. 

I natur delen kom min bild "Morgon Dimma" på tredje plats och i porträtt delen kom min bild på Carro, "Fräknar och Hav" på fjärde plats. 

Nu har dessutom tidningen kommit ut i butiken och jag hoppade upp och ner när jag fick se mina egna fotografier i de vackra svarta mittenuppslaget. 

Gjorde min dag.

VINDEN VINER ÖVER DE KALA VIDDERNA.

Jag vill promenera runt i skogen i timmar och fotografera allt vackert jag ser, men ute viner en vind som tär sig in i min märg och får mig att frysa inifrån och ut.

Det är så tjocka moln att det inte ens känns som dag och ingen snö ligger på träden.

Så det blev en snabb promenad utan kameran för frisk luft istället.

Och en bild från här om dagen på människans verk med naturens vackra frost på.

JANUARI.

Min katt tycker om att följa med mig på promenader.

Även när det är kallt ute.

TIME WAITS FOR NO ONE.

Livet står aldrig still.

Saker blir aldrig som de varit förut.

Allt går vidare i ständiga förändringar.

Det finns ingen riktig död.

Bara olika former av liv.

Dagens bild är tillägnad min farmor som idag bestämde sig att det var tid för något nytt. 

Hon lämnade sin gamla kropp i denna värld för att träffa sin man, familj och vänner i en roligare ny. 

Det tror i alla fall jag.

Kerstin Gustavsson 

1919-2013. 

IGÅR OCH IDAG.

Vintern kan vara underbart vacker.

Fridfull och stilla.

Rogivande och hoppfull.

PROJEKT: HÖNS.

Fotograferingen har tagit sig en liten dipp nu i början av nya året då vädret och humöret sviker.

Däremot börjar jag gärna på nya bild projekt när jag inte har inspiration att ta nya bilder.

Ett av dessa projekt är om våra befjädrade vänner på gården.

Längtar till våren nu.

Vår och påsk.

De är den bästa årstiden för höns.