HÄR KOMMER ALLA KÄNSLORNA PÅ EN OCH SAMMA GÅNG.

Tog en promenad utan jacka idag. Så varmt var det i solen. Idag kan nästan kallas för vår. 

Tidig vår. 

Den utdragna delen av året när alla går runt och drar i ett gummiband, töjer, töjer och töjer och fast det drar ihop sig ibland igen, väntar vi på att det ska gå av, spricka och att våren ska säga pang, som den för eller senare alltid gör. 

Snön smälter i rasande fart och hela världen droppar. Utför stuprännorna går små vattenfall. 

Katterna har vår känslor, hönorna har vår känslor och människorna har vårkänslor. 

Fotograferade min lunch också, omelett och avokado mackor. Sjukligt gott.

På ett sätt känner mig otroligt glad och lättad i själen. Det känns som jag kan klara att möta världen snart igen och det känns som jag kan ha en framtid.

Samtidigt som allt fortfarande är så otroligt åt helvete jobbigt att jag vill krypa ner under täcket och aldrig någonsin komma fram igen.

Resultatet blir humör svängningar och något slags mellanläge i form av melankoli.

Igår målade jag lite, egentligen oinspirerat och irriterat, därför blev det en anorexi bild.

Kvinnor ska ha former.

 När glömde jag det? 

Någonstans i processen när varenda liten fettdroppe blev ett hot. 

När fettet var en parasit som klamrade sig fast vid mig och förstörde min kropp. 

Jag skulle inte vara bra, värd något, förens allt var borta.

Inte var det något livsnödvändigt, bra, gosigt, värmebehållande, mjukt och kvinnligt.

Det var motbjudande. 

Fel. Oacceptabelt. 

Men det finns alltid lite mer. Det behövs alltid finnas lite mer.

Muskler däremot, är bra. Fint. Hud och blod lika så.

Vad är egentligen det mänskliga hatet mot fett?

Det är också en del av våra kroppar.

Gör dem gosiga, kurviga och livliga. 

Hur kan ben och skelett vara finare, bättre och mera rätt?

Skelettet är vår innersta kärna av anledningen att vara längst in, inte ytterst, utanpå, synligt.

Men folk ska inte behöva börja gråta när de tittar på mig. 

Jag ska inte behöva vara kraftlös och svag.

Det är inte så det är tänkt.

Jag är inte min vikt, jag är inte min vikt, jag är inte min vikt..

Vågen är utkastad och våren är på väg.