SOLSKEN.

Igår var det sol och jag fotograferade som en galning.

Dessutom hade jag massa energi. Jag hade nästan glömt bort att röra sig kunde kännas så enkelt och lätt.

Jag sprang, skuttade och frös inte.

Att inte räkna är så otroligt skönt och otroligt jobbigt.

Att äta är underbart och panik framkallande.

Här om dagen åt jag en polarmacka med riktig ost och riktigt smör till frukost, istället för min lågkalori yoghurt med lågkalori sylt. Det var första gången på månader jag åt ost, smör och vitt bröd.

Det var gott.

Och att till lunch få äta så många knäckebröd mackor med avokado som jag vill istället för en eller två och sedan vänta 6 timmar på middagen. Försöker ändå att begränsa mig för att inte chocka systemet för mycket. Jag kan än så länge inte bli mätt, bara få ont i magen.

Får ångest efter vare måltid. Med försöker att lugna mig själv med att jag inte alls gått upp 30 kilo för att jag åt, jag kan fortfarande lägga handen mot sidan och känna mina revben. Distrahera. Distrahera. Tänk på något annat. Det var visst bra att du åt det där.

Familjen är överlycklig över att jag äter och försöker göda mig varje sekund. Påfrestande men ändå trevligt.

Igår bakade mamma brownies och jag åt en. Den var god. Första sockret och chockladen på nästan ett halvår. Men kroppen vill ha mera mat än sötsaker. Men jag åt en brownie i alla fall.

Hysteriskt jobbigt var det. Men den var god.

Sen provade jag tre (bokstavligen) chips också.

Inte så bra som jag kommer ihåg det faktiskt.

Då är mina avokado mackor godare.

Det känns som vår i luften.