INTERNATIONELLA KVINNODAGEN.

Dagens promenad blev över fältens skoterspår. 

Nästintill vindstilla dag i blåshålet, antagligen för att det var så pass många minus på förmiddagen.

Skaren på skoterspåren gjorde att man kunde gå ovanpå utan att sjunka igenom, mycket härligt, vilket flera hundägare också tyckte.

Solen gassade och reflekterades av snön, värmde ansiktet så bra att det gick att känna strålningens intensitet mot huden och jag fick färg i ansiktet.

Ser kanske lite friskare ut nu.

Hittade en stor gammal ek vid kanten av ett fält. 

Den var ihålig, men levde ändå. Fascinerande med en sådan stor ihålighet. Eftersom stammen troligen hade en diameter på över 1,5 meter så var ihåligheten ordentlig stor, hur högt den sträckte sig gick inte att urskilja då det var mörkt i eken, men över 3 meter iallafall. 

Fick lite lust att hoppa ner i eken och bo där.

Tänk att bo och sova i en ek.

Otroligt mysigt. Kasta ner några kuddar eller halm på botten och så har man ett underbart litet hem.

Ett levande hem.

Det bor nog antagligen redan flera sorters djur i eken, men jag har inget emot att dela.

Bodde inte Peter Pan i ett träd? 

Jag har för mig det.

Har alltid gillat Peter Pan.

Inte karaktären som sådan utan historien.

Historien med en värld där man inte blir stor, där glada tankar låter en flyga och himlen har tre månar.

Internationella kvinnodagen idag.

Girl power.

Idag har jag också ätit i två veckor.

Det går ganska bra.

Antar jag.

Jag äter mycket nyttig och god mat.

Väldigt mycket.

Men blir inte riktigt mätt.

Enorma portioner men magen förstår inte att den ska bl nöjd.

Den vill passa på.

Nu äter hon.

Lite mera, lite mera.

Frustrerande då en stor del med att börja äta var att jag ville bli mätt eftersom jag gått hungrig så länge.

Men jag tror att det kommer tillbaka. 

Förhoppningsvis snart.

Jag tappar fortfarande lika mycket hår och är lika luden.

Men jag fryser inte och jag har mer energi än vad jag haft på evigheter.

Har med största sannolikhet gått upp en del i vikt, men inte något jätte markant. Har slutat väga mig. Det ända det skulle ge mig är mera ångest över bekräftelsen.

Och eftersom jag jobbar på att intala mig att jag inte är min vikt, så ska det inte spela någon roll. 

Den största kroppsliga skillnaden är att min mage står ut som en vanlig mage (eller from time to time, lite mer) vilket jag inte är van vid. När jag inte åt var den väldigt platt eftersom tarmarna hela tiden var tomma, när tarmarna har mat i sig får magen en naturlig bucktning, inte för att det har samlats något fett utanpå, bara för att allt inuti tar mer plats.

Det är jobbigt.

Känner mig automatiskt stor och tjock när magen buktar.

Men jag fotograferar, promenerar, gosar med katter och hönor, hjälper till hemma, spelar TV-spel med brorsan, läser och tittar på filmer. 

Allt som gör att det känns lite lättare, som distraherar, får tankarna på annat.

Det positiva jag ser med det hela är att allt jag äter är så otrolig gott.

Har aldrig förut gillat gröna soppor, att äta frukost eller grönsaker i den här utsträckningen.

Allt jag äter känns som godis, fast godare.

Som att äta det godaste man vet på restaurang, varje dag, varje måltid.

Så eftersom det är internationella kvinnodagen tänkte jag passa på att dela med mig av mina tankar kring det kvinnliga skönhetsidealet.

Det suger.

Kvinnor ska se ut som kvinnor inte små platta flickor.

Kurviga och mjuka.

Starka och oberoende.

Fett är en del av kroppen.

Det behövs lika väl som allt annat.

Djur som har mycket fett är de som överlever.

När vintern eller torkan kommer.

Det är en förutsättning för att klara sig. 

Det är något som djuren inte dömer varandra för. 

Varför gör vi?