NÄR JORDEN SNURRAR FÖR LÅNGSAMT.

I lilla byn Vattholma smälter det långsamt i ån.

Vattnet forsar fram och jag får vårkänslor trotts all snö.

Får flashbacks av gamla minnen när en liten version av mig själv promenerar genom skogen och ryker upp vitsippor med roten till en jordig, smått trasig, bukett.

Snart så måste det smälta.

Försvinna och bli vår på riktigt.

Det är en vetenskaplig säkerhet.

Att varje år runt den här tiden blir det vår.

För eller senare.

Nu vill jag att det ska säga "Pang!". "Poff". Eller kanske "BOOMM!"

Oavsett vill jag att det ska slå till och bli varmt.

En värme som håller i sig fram till senhösten.

Och den är välkommen nu.