NIO VECKOR.

Nu har det gått nio veckor.

Hur gick det till?

Nu känns det hela väldigt avlägset.

Men ändå ganska nära.

Allt går fortfarande lättare dag för dag och även om det tog över en månad innan mättnadskänslan kom tillbaka ordentligt är de tillbaka nu och jag har nästan kunnat återgå till att äta portioner i ""normal"" storlek. Inte mindre. Inte större.

Typ.

Allt är ju dock relativt.

Jag har gått upp i vikt.

Ganska mycket.

Men jag vet inte hur mycket eftersom jag lovat mig själv att aldrig väga mig igen.

Jag har ork, energi och fryser inte.

Bygger muskler. 

Äter hälsosamt (men ändå så mycket jag vill, eftersom det är mitt val).

Jag har börjat springa lite någon gång ibland igen för att jag behöver få utlopp för energi och mår bra av det (BARA för att det är kul, INTE för att bränna kalorier, som jag fortfarande måste påminna mig själv om ibland)

Även om ätandet gav ångest och förvriden självbild så hjälpte anorexin mig lite att bli frisk igen på ett konstigt sätt.

Eftersom jag 99% av tiden aldrig tyckte att jag var smal, så märkte jag väldigt lite av att jag gick upp i vikt.

Konstigt men sant.

Förutom de största och snabbaste milstolparna, av att magen slutade gå inåt och jag kund sitta på en stol igen, och dylikt såklart.

Men det blev inte lika hemskt som jag trodde det skulle bli.

Det viktigaste av allt var att släppa identifieringen.

Sen går det att ta itu med vad som helst.