Kände mig rätt nere idag.
Tillbaka på den platsen där livet varit så jobbigt så länge.
Så jag tog min cykel och cyklade iväg.
Något som alltid får mig att må bättre.
Minimalt klädd i den över 30 grader heta sommardagen.
Över dammande grusvägar och förbi fnöske torra åkrar.
Ute på ett fält fick jag syn på ett rådjur.
Ganska långt bort. 300 meter eller så.
Men jag stannade cykeln och smög efter över fälten.
Hoppade över fyra stora diken och sprang över det torra gräset.
När jag såg honom igen var han på väg in i skogen.
Jag följde efter, även om jag inte var säker på att jag skulle kunna finna honom igen nu när han joggade ifrån mig.
Men när jag kom in i skogen stod han där.
Stilla och tittade på mig på bara några meters avstånd.
Han stod kvar en stund. Vädrade i luften och slickade sig på magen.
Uppenbarligen förstod han att jag inte var farlig.
Sedan gick han tillbaka mot mig en bit, men vände sedan och gick sin väg vidare in i skogen.
Nu känns allt lite bättre.
1 kommentar:
Vad skönt att du mötte en som kunde göra din dag lite lättare. Jag mötte en sådan igår, lillasyster tror jag bestämt att hon heter... ;-) Puss!
Skicka en kommentar