Okej.
Tre saker som jag lärde mig själv från förra nattfotograferingen.
1. Glöm inte att ändra ISO värdet! Jag är expert på att glömma ISO. Jag fotograferar helt manuellt med bländare, slutartid och fokus, men glömmer den enkla saken ISO.
2. Vidvinkelobjektiv (typ mitt fisheye) är mycket roligare till nattfotografering än vanliga objektiv.
3. Stativet går inte att rikta rakt upp mot himlen, därför sket jag i det och tog med ett tygstycke att lägga under kameran som jag la på rygg på marken.
Då blev nattfotograferingen lättare.
Det blev häftigt när jag jobbade på att hålla mina armar i massa olika positioner under de trettio sekunder som slutaren var öppen.
Jag gick runt i natten i över en timme. La mig ner på rygg i skogen och tittade på stjärnorna. Sedan när jag gick in med mina första bilder kom jag på att jag skulle kunna ta lite självporträtt. Jag hade av misstag kommit med på några av bilderna, och de blev en häftig effekt. Så jag tog på mig en liten klänning och sprang ut i den svala nattluften igen.
Det gör sig med att ha någonting mer än bara den vackra himlen. En lekfull kontrast till allt det oändliga.
Jag var ensam hemma igår.
Mamma och pappa var på minisemester och Lillebror var hos sin flickvän.
Vad gör då Emme när hon har hela huset för sig själv i ett dygn, undrar ni nu.
Jo, hon äter ärtsoppa som fanns kvar till en snutt av den romantiska komedin "27 dresses".
Hon hyr "The great Gatsby" och äter chokladglass.
Hon springer ut klockan 23 på kvällen i en liten silver klänning och tar självporträtt i mörkret.
Hon tittar på "Lost" tills hon somnar.
Hon äter frukost i sängen.
Hon tar en morgonpromenad i skogen.
Och hon sitter ute i solen på gräsmattan i flera timmar och vaktar hönsen med en bra fototidning i handen och en katt i knät.
Och jag hade det riktigt bra.