Att städa efter tre generationer.

Min farmor dog i Januari i år och lämnade efter sig en villa i Spånga. Av en miljon komplikationer och orsaker har vi ganska nyligen börjat att städa och gå igenom det ordentligt.

Min pappa, hans bror och syster har bott där hela sin uppväxt, tillsammans med deras föräldrar som bodde där tills de dog. De flyttade också  med sig min farmors föräldrar när de köpte denna, då nybyggda, villa 1948, som också bodde i huset tills dem de dog.

De hade alla en samlarmani och ingenting, och då menar jag ingenting, är kastat sedan den dag de föddes.
Men igår träffades vi för första gången alla i dödsboet för att gå igenom, kasta, (kasta och kasta), och dela på det fina. Det var riktigt trevligt tyckte jag. Något som alltid känns så övermäktigt blev väldigt roligt och spännande. Min pappa, hans bror och syster, min kusin Lia och hennes man Danny, min syster Lisa och hennes Beto, min bror Caspian och min mamma städade, röjde, kastade, skänkte och delade på de miljarder prylar och skräp som samlats i huset.

Vi gick igenom tonvis med gamla kläder, böcker, porslin, flaskor och allt det där skärpet som inte borde sparats. Rummen var alla från början fyllda på brädden och höjden så att de inte gick att ta sig in, de var även väldigt misär-aktiga med tonvis av smuts.

Vi hittade en hundra år gammal bibel med gamla papper och ett fotografi i. En matkällare med över hundra flaskor med hemgjord sprit från sextiotalet. Ett rum som jag inte ens visste existerade där torkade blommor täckte alla andra gamla onödigheter, och burkar med vad som såg ut att vara halvt upplösta organ och torkade små fiskar.

Men vi hade kul, vi kom framåt, vi lekte med de gamla fina kläderna och assessorerna och vi gick alla därifrån med något fint och gammalt. Det är spännande att röra i gammal historia.