Polaroider är så vackra. Älskar dem. Det är så himla roligt att se bilden framkallas i handen och de får alltid en helt annan känsla. De ser ut att vara minst trettio år gamla allihopa. De blir alla ganska spöklika också. Vad jag än fotograferar och hur jag än gör det får dem alla en övernaturlig ton, men jag gillar det.
Här är de sex fotografierna jag tagit med den senaste filmen. De två övre är på Pernilla från förra helgen, sedan är det en på solnedgången, en på vår svarta Orpingtontupp Midas som jag tog med mig in, torkade av fötterna på och ställde i vardagsrummet för att ta en annorlunda bild, sedan är det morgon dimma och mamma med hatten.
Undrar vad det ska bli på den sista bilden jag har kvar..
1 kommentar:
Tuppen och mamma i hatt är underbara! Väldigt övernaturliga som sagt och väldigt intressanta. Älskar tonen och känslan de ger.
Skicka en kommentar