Vi är inte många kvar.

Dagarna har inget ljus och världen ingen värme.
Träden inga löv och buskarna inga blad.
Fåglarna sjunger inte och insekterna surrar inte.
Djur har somnat och fåglar flyttat söderut.

Vi är inte många kvar.
Kvar på platsen som bara kommer bli mörkare, kallare och tommare.


Uff. Det där lät sådär lagom upplyftande, men jag orkar inte vara glad när allt det mörka och kalla ligger framför mig. Jag vill inte stanna här. Jag vill till värmen och ljuset.