Arthur.

Vi har haft trevliga tuppar, och inte så trevliga tuppar.

Figaro, Zetchu Betche, Rocky, Rek, Maximus, Angelo, Champanj, Orvar, Teddy, Mars, Arthur och Midas.

De som jag verkligen tyckt om är Zetchu Betche, Maximus, Arthur och Midas. De andra var för det mesta ganska irriterande testosteronhöga våldtäktsmän som vi sålt.

Zetchu Betche räddade vi som vuxen tupp. Han hade en otrolig trevlig och intelligens, och han var kär i lilla Prillan. Men efter veckor av intensivvård för att bli av med hans extrema ohyra som inte gav med sig fick vi ta bort honom. Prillan självdog straxt efter detta.

Maximus var min vän. Han var den första kycklingen som vi haft. Knorrmamman ruvade fram fem kycklingar bara veckor efter att vi först skaffat höns. Han var tam och snäll och tyckte om att stå på min axel. Men förra hösten blev han mördad av en duvhök.

Sedan är det Midas och Arthur. De där renrasiga kycklingarna vi köpte i somras. Den vita Brahman och den svarta Orpingtonen. De är de två tupparna vi har just nu. De är sådana tuppar som jag bara kan plocka upp och lägga i famnen, eller som i den här bilden lyfta upp, ställa ner i orörd snö och ta lite bilder på för att sedan lyfta upp och ta med in igen. De är som gjorda för att vara modeller. Och kramiga teddybjörnar.

Fun fact, Arthur är bisexuell. Han är lika intresserad av Midas som av hönorna, och försöker dagligen uppvakta honom med att köra vingen i marken och cirkulera honom, ibland även nypa honom i nacken och kliva upp på honom. Men den kärleken är inte alls besvarad.