En hyllning till fotografi och flera små vårtecken.

Hur många mängder av analoga fotografier finns inte i varje familj? I min finns i alla fall tusentals. Hela min uppväxt finns dokumenterad på det där vardagliga enkla sättet, och jag tycker att de alla har en skönhet som jag inte sett förut. Det finns så många känslosamma ögonblicksskildringar. Mamma har som plan att göra ett stort collage av massor av de gamla bilderna. Det tror jag kommer bli fint.
Pappa hittade också ett gammalt fotografi från 1920-talet i dödsboet. Det är på min farfar (lilla pojken i mitten) och hans familj. Så tog man familjebilder på den tiden. Jag tycker det fotografier är otroligt häftigt. De visste de inte när bilden togs att nästan hundra år senare skulle deras barns-barns-barn luta sig nära fotografiet och studera deras strikta ansikten. Fotografi är helt enkelt underbart.

Sedan har jag lite vårtecken.
Små snödroppar som kämpar sig upp ur jorden.
Mina blommor som har flyttat tillbaka till mitt fönster från vinterns-stand-in-lysrörs-sol.
Tiger och Clara som strosar fritt, och Midas som förnöjt står och galer på gräsmattan.