Att städa efter tre generationer, del jaghartappaträkningen

Skolundervisad rasism från 30-talet, Rörstrand servis som legat nerpackad på vinden sedan 1940- talet, en spinnrock, pervers gammal humor, Norrköpings dagstidning från 1915, stenkulor, bröllopsmagasin från 30- talet, mer och åter mera björkved, tygbitar och remsor, använda, avslitna jullackar och begagnat omslagspapper, ett sockerskrin med en inbyggd skärkniv, mera handdukar och dukar, en docksäng, mera frimärkssamlingar, kängor så hårda och stumma att de omöjligt skulle gå att få på foten, biblar från tidigt 1800-tal, förevigade minnen från de döda och de idag gamla, fototidningar som ger dig chansen att tävla om en färg-tv, massa smutsiga, mögliga och unkna kuddar så gamla att de är stoppade med något som liknar tagel, bröllopsfotografier på farmor och farfar, en gäng halvt uppätna tvålar, margarinlådor, och ett oändligt berg av skräp.


I farmors handgjorda geografi bok fanns mycket intressant skrivet. Lyssna på detta:

"Um-um, det smakar härligt! För en afrikans niggerboy finns ingenting så läckert som ett stort stycke vattenmelon."
Och den annan säger:
"En negerkungs favorithustru med sitt späda barn i påse på bröstet."

........???
Detta fick de lära sig om Afrika för 80 år sedan. Att barnen där gillar vattenmelon och att kvinnorna bär barnen i 'påsar' på bröstet.
Och just det, glöm inte att nämna ordet 'neger' så ofta som möjligt för att förvisa er om att eleverna förstår att de skiljer sig (vilket är också är = mindre värda) från er.

En annan intressant observation gjorde jag när Åsa gav mig ett gäng fototidningar från 60-talet. När jag bläddrade i dem blev det uppenbart att det enda som tydligen gick att fotografera på 60-talet var lättklädda kvinnor, vilket jag finner lite kontroversiellt eftersom jag trodde naket var ganska "förbjudet" på den tiden. Men det klart, förbjuden frukt säg ju smaka bäst.


Mitt i ett frustrationsanfall på vinden hittade jag trettio gamla tändstickor i hopsatta med en gummisnodd. Jag undrade om de var svavelstickor som kunde tändas genom att dras mot vad som. Jag visade dem för min syster och skrattade lite ondskefullt. "Ska vi? Då blir vi klara idag." Lisa hittade just då en påse med sågspån som torkad på vinden de senaste 70 åren. Vi stoppade retsamt tändstickorna i sågspånspåsen och skrattade. Det skulle brinna bra. Alla tidningar, papper, hyllor, plankor, tygbitar och björkved. De skulle brinna väldigt bra. Och sedan skulle allt jobb vara borta. Huset är ju ändå bortom räddning, det kommer ändå behöva rivas.

Men, nej.
Vi tände såklart inte tändstickorna.
Vi fortsatte att rensa och städa.