Grässtrån kittlade mig i örat.

Idag blev jag väckt innan klockan åtta av min mamma som frågade om jag ville fota tranor. Det sa jag såklart inte nej till så jag skyndade mig nyvaket upp. 

De var för långt bort för att bli några speciellt bra bilder, men jag fick höra deras vackra vårsång.

Sedan gick jag igenom min ansökan en sista gång och tog med den till stan och la den på lådan. 

Nu håller jag tummarna.

På eftermiddagen tvättade jag bildäck och fotade lite.

Vårt hus ligger så vackert på en solkulle. Scillorna höll på att slå ut, mamma planterade blommor och hönsens gick fritt och åt gräs. 

Framförallt Kerstin och Britta tyckte att det var väldigt trevligt. Jag la mig på gräsmattan och luktade på gräset. Jag har saknat den doften. 

När jag la mig på sidan och fotade huset kittlade grässtråna mig i örat. Sådana där små saker som aldrig händer på vintern.