Emme mitt i naturen

Idag tog jag en cykeltur. Grusvägen dammade och knastrade. Syren blommar överallt och sprider sin somriga doft i värmen. Jag älskar att cykla mina lantvägar. Det är så fantastiskt vackert och idylliskt. Det är helt enkelt perfekt.

När jag cyklar ute i min lantidyll tänker alltid tillbaka på cykelorienteringen som vi hade i skolan som barn. Den ägde alltid rum ute vid Bögsgård, Sollentunas närmaste motsvarighet till landet. Jag kommer ihåg hur jag älskade att vara där. Den ägde alltid rum på vackra, varma sommardagar precis innan vårterminens slut. De vackra fälten, grusvägarna, skogarna och kor, hästar och får i sina sommarhagar. Jag älskade det. Mer än en någon antagligen kunde tro att en tioårig flicka kan ta in och uppskatta sin omgivning. De andra brydde sig inte. De ville cykla i mål och åka hem. "Titta! Visst är det fantastiskt vackert här?!" utbrast jag stup i kvarten, men fick mest tillbaka "ehh..visst?"

Och nu har jag en ännu vackrare idyll som min hemmiljö. Det är lite som att när jag sju år, lovade mig själv att om jag fick en höna skulle den heta Rosa. När vi sedan skaffade höns (tio år senare), skaffade vi sex stycken Rosa.

Men i alla fall, jag hade en fantastiskt cykeltur. Först mötte jag en älgpojke. Han stod till och med still några få sekunder så jag han ta lite bilder innan han lunkade in i skogen. Det är andra älgen den här månaden. Im on a roll!

Sedan smög jag tillbaka till det övergivna huset ute i skogen för att leta räv. När jag smög in i ladan fanns där inga rävar, men en kattuggla. Det var nästan bäcksvart där inne, så jag drog upp ISO på max, drog ner slutartiden så mycket jag klarade på handhållet och försökte leta fram en fokus i mörkret. Ugglan blev lite stressad av att jag kom och störde hens sömn. Jag stod ju vid den enda in- och utgången som fanns, så ville hen ut var hen tvungen att flyga förbi mig. Hen flög runt lite och tvekade några sekunder innan hen tog mod till sig och flög ut, precis över mitt huvud, så nära att jag kände vingslagen i håret. Det var riktigt häftigt. Jag stod kvar ensam vid spökhuset ute i ingenstans, svettig och trött, och bara log medan ugglan flög iväg över trädtopparna.

Så nu har jag haft mitt första närmöte med en kattuggla, och fått min första bild på en.

Jag har även röstat, plockat en rekordstor bukett med liljekonvalj och syren till mamma på morsdag, ätit kladdkaka och bär, tagit ett morgondopp i sjön och solat mig ännu brunare. En bra dag.