En söndag i juni

Jag sov till 12:30 idag. Tolv timmar, däckad, utan drömmar eller tidsuppfattning. (Konserten igår var fantastiskt bra.) Huset var tomt och tyst med föräldrarna i dödsboet. Lillebror vaknade bara några minuter innan mig så vi bestämde oss för att göra pannkakor till brunch.  Efter det tog jag min cykel och drog i väg ut på landsvägarna.

Först träffade jag en arg fiskmås. Jag antar att den hade sina bebisar i närheten, men dem såg jag inte skymten till. Sedan såg jag blommande nyponrosor, lupiner och fält med säd som växer så det knakar. Grusvägarna knastrade och blommorna i diket fick sommarluften att dofta sött.

En liten kattuggla hittade jag i den övergivna ladan vid spökhuset mitt ute i skogen. Men den här ugglan var så liten att den kunde klämma sig ut på andra sidan av ladan, så jag han inte ta några bilder.

När jag kom till min hemliga älgplats såg jag ingen älg. Inte så konstigt tyckte jag. De befinner sig ju inte alltid på samma plats. Men jag stannade cykeln ändå och spanade ut över skogskanten. Då brakade det till i skogen och älgpojken reser sig från sin viloplats bland ormbunkarna, där han låg helt osynlig för mig, och lunkar in i skogen. Leende över min tur sprang jag efter honom. Men den här gången hittade jag inte honom igen. Jag blev nästan lite orolig för att gå vilse några sekunder innan jag kände igen mig igen. Jag kom dock ut på i en annan del av skogen, den som var täckt av en och en halv meter höga ormbunkar blandat med sankmark, snubbelrötter och brännässlor. Men jag brukar alltid skaffa mig någon souvenir av skogen på min kropp. Allt ifrån myggbett, blåmärken, fästingar, brännmärken, eller rivmärken. Något får jag alltid med mig hem, och det är ett pris jag gärna betalar för friheten, lugnet och äventyret.