mot nya äventyr

Klockan 03:30 bär det av mot nya äventyr. Flyger till Kreta tidigt imorgon bitti för en riktigt gammal hederlig sol och bad semester. Fylla på med D-vitamin och solbränna, flyta runt i havet helt meditativt, läsa böcker till vågorna, vandra pittoreska gator och uppleva medelhavskulturen. Är supertaggad. Kameran är såklart packad, och jag har även skaffat mig en engångs-analog-undervattenskamera att leka med i havet. Hemma om en vecka.
Ha're gött.

Citatet som inte släpper

“Eventually soulmates meet, for they have the same hiding place.” 
― Robert Brault

När människorna sover

Jag vaknade några minuter i fyra och tittade ut genom fönstret. Efter det fanns det inte inget krypa ner och somna om igen för mig. Jag klädde på mig, tog min kamera och moppe och åkte iväg in i dimman.

Mötes av ett tiotal harar, fyra rådjur och en fantastisk morgon.
Åhh, och ljuset. Ljuset. Jag vill bo i det. Det är magiskt.

En av de tiotal gångerna jag parkerade moppen och sprang för att jaga ljuset ut på blöta fält stannade jag till vi ett steg som kändes mjukt. Jag vänder mig om och tittar ner och ser en hare. Jag böjer mig ner och utbrister "herregud, gick det bra?!" och den springer sin väg. Som en hoppande delfin i havet försvinnande och synlig omvartannat i det höga gräset.
Jag trampade på en hare. Det har aldrig hänt förut. De brukar alltid, alltid springa innan jag hinner kommer närmare än tre meter. Hade lite dåligt samvete efter det. Men jag tror att det gick bra med hen.

Jag älskar sommarnätter. Det finns få saker som är så fantastiska som dessa.

Jag kom hem igen en och en halv timme senare, skrev en lapp som jag la på köksbordet där jag bad familjen att inte väcka mig och kröp sedan ner och somnade om.

det är alltid vackra kvällar här

Inatt var jag uppe och ute i skogen (bilder kommer). Annars går livet sin lilla gång på landet. Jag plockar kilon med smultron om dagarna och vi äter bär tills vi får ont i magen på kvällarna. Dagarna är hyfsat varma, kycklingarna är inte kycklingar längre, min bok börjar ta slut, och tiden rinner iväg. Och det finns alltid hushållsprojekt att göra. Nästa vecka åker familjen till Kreta en vecka, sedan är det någon vecka med födelsedagar, fjällen och sedan är hösten här och jag ska flytta.

Livet.

Du var här

Milstolpe

Det var svårt att ta en bild på höger arm med min stora tunga kamera, så efter några misslyckade försök ropade jag in lillebror som fick ta en bild på min arm åt mig.

Juste, glömde jag säga det? - Jag har tatuerat mig!!!

Något jag nu kan kryssa av från min innan-jag-dör-lista.

Det blev en kompass-atom och solsystem i ett. Jag ville ha en form av kompass och letade, letade, letade i timmar på nätet. Ville inte ha en för vanlig, inte för tråkig, inte för mycket kanter. Tillslut hittade jag en liten teckning någonstans långt inne och gömt i internets rymd, och blev kär. Gjorde om den lite grann så som jag ville ha den och sedan var det bara att köra. Världen, riktning och byggstenen för liv i ett.

Tatueringen står för min längtan och mina drömmar om att se världen och är en milstolpe. En guldmedalj som säger att jag klarat av allt det där som jag trodde skulle döda mig.
Jag är väldigt, väldigt nöjd.

Jag gjorde den idag och allt överblivet bläck som kladdat runt på huden har inte riktigt gått bort än, sedan ska det läka, och blekna lite så att skuggorna träder fram som de ska. Men redan nu är jag super nöjd. Den sitter på insidan av min högra underarm och det tog en och en halv timme att göra för min duktiga tatuerare Ida, på Rough Stuff i Uppsala. Och gjorde det ont? Ja, jo, lite grann. Det känns som att ha en nål i armen, vilket är precis vad man har. Det känns, sticks och svider lite, men det är inte så farligt. Jag skulle säga att på en 0-10 skala, där 0 är 'smärtfritt' och 10 är 'jag dör', så gick det mellan 1-3 beroende lite på vad hon gjorde.

Hela familjen är tatueringssugen nu.

Man vet aldrig.

Idag träffade jag Carro i Uppsala. Åt lunch och glass vid ån, shoppade och provade massa kläder, pratade och hade det otroligt bra.


Två foto-relaterade nyheter har jag också. Bilderna som jag tog på Johan och hans motorcykel har blivit med i en fin artikel som ligger på sidan bonnefication. Detta är egentligen kanske inte en nyhet, den har varit uppe ett tag, jag har bara glömt nämna det men här länkar jag artikeln för de som är nyfikna.
Det andra är att jag blev kontaktad av en Åke för några dagar sedan som ville ha en av mina bilder (den här lövbilden som jag tog 2012) som omslag för Hässleby-Ingatorp församlingsblad, svenska kyrkan som ska skickas ut till ungefär 2200 personer. Vi kom fram till att han fick använda den mot att han skriver mitt namn och bloggens url på bladet.

Kanske kommer jag få några fler läsare.
Man vet aldrig vad saker kan leda till.

Sommarlivet

Solen har värmt. Jobb har utförts. Gräs har torkat. Smultron har plockats. Havet och sjön har simmats.
Skymningar och gryningar har upplevts. Huden har blivit brun. Ödlor har hittats. Landsvägar har
cyklats. Svalor har iakttagits. Rum har badat i värme, ljus och solkatter.  Boken har blivit läst.
Vattenmelon har blivit juice. Musik har dansats till.

Livet har levts.

Söt, sötare, sötast

Igår (jag ligger konstant en dag efter i händelserna just nu) jobbade jag på mammas jobb som sommar-alltioallo. Caspian är och kampar med vänner och pappa är bortrest på meditation i dalarna så kvinnorna äger huset i några dagar. När vi slutade klockan två åkte vi hem och kastade oss i sjön. Barnfamiljerna svämmar över vid stranden och tonåringarna knuffas på bryggan, men ute i sjön är vi ensamma. Sedan blev det en eftermiddag av solande, mera bad, en god middag och en film.

Jag har haft problem med anorexi-demonerna de senaste dagarna och visade dem att de inte bestämmer över mig genom att äta upp en hel förpackning Ben & Jerry's half baked som ica gav oss för att vi handlade hos dem. Sanslöst-mega-sjukt-gott var det men efteråt höll jag på att gå i tusen bitar. Det går inte att rymma från sig själv. Jag ville karva ut den riktiga jag ur mitt fängelse. Andas. Andas. Räkna sekunder. Jag tittade ut genom fönstret och ser en liten brun sak skutta runt, runt i fältet bakom huset.
Allt är glömt.
Jag har hämtat kameran och är påväg smygande barfota genom gräset på mindre än femton sekunder. Barfota fötter gör inga ljud. De är två kid, fortfarande med sina vita bebis fläckar. En tokspringer fram och tillbaka i gräset och leker. Den andra går tätt mot sin mamma och betar halvhjärtat. När hinden tittar upp och spanar runt hukar jag i gräset. Jag tror hon hinner se mig varje gång, men de springer inte. Några steg närmare och några till. Sedan tar det höga gräset slut och jag blir synlig och de försvinner snabbt in i skogen.

Mina första kidbilder, och första gången jag ser ett kid leka så.

Åh, de var verkligen fantastiskt söta. Sötast.

Att tävla med skogens drottning

Igår var jag ute både i gryningen och i skymningen. Jag tog moppen och åkte min runda i skymningen. Det var tomt på djur men en mycket vacker och varm sommarkväll. Jag hade precis förlikat mig med att jag inte skulle se några djur den kvällen och var nästan ute på "stora"vägen (en större grusväg ute i ingenstans som leder hem) igen när hon helt plötsligt stod där ute på fältet. Jag stannade, stängde försiktigt av moppen och tog upp kameran som dinglade runt min hals och tittade i sökaren, bara för att se henne springa ifrån mig. Jag knäppte av tre bilder, startade moppen och åkte efter. Jag ville inte skrämma henne, men jag tänkte inte låta henne komma undan så enkelt heller när jag hittat henne. Skrämma henne hade jag ju redan gjort genom att komma körande. Fältet var på höger sida, skogen på vänstra och vägen i mitten. Hon sprang genom fältet, parallellt med vägen som jag körde på. Hon bytte till galopp.

På en liten grusväg ute i ingenstans, en varm sommarkväll i juli körde en flicka sin moped bredvid en galopperande älg bara några få meter bort. Moppen brummade och gungande på den gropiga grusvägen när hon ökade farten för att hålla jämna steg med älgen. De enda ljud som älgen gav ifrån sig var takten av fyra stora klövar mot marken och viskningarna av säden som sussade mot hennes förbipasserande kropp.

Sedan vände hon mot grusvägen och jag stannade. Hon hoppade diket och korsade vägen ungefär fem meter framför mig och försvann in i skogen.

Hög på adrenalin och livets nyckfullhet stod jag leende kvar och ropade lyckoönskningar till skogens drottnings nu osynliga rygg.

"Shall I compare thee to a summer's day?"

Ärligt, jag älskar Shakespeare, men en person får svårt att toppa dagar som dessa.

Summer lovin'

Jag började dagen med att plocka mera smultron (det blev till och med mer än igår). Sedan kom Lisa och Beto och myste med oss. Vi grillade, åt massor med smultron och glass, pratade och turades om att känna bebissparkar, och allt detta ute på altanen i sommarvärme.

Nu ska jag snart bli moster, hur fantastiskt är inte det?! Nästa månad är det dax!