Jag är en sån' där person älskar hösten.
Och inte bara de där självklara dagarna med strålande sol och sprakande färger utan även de grå, färglösa och blöta.
Jag älskar doften av de förmultnande löven på backen.
Jag älskar lugnet som hänger i den mörka luften.
Jag älskar den längtan jag får efter att karva pumpor, plocka kastanjer, tända ljus och besöka kyrkogårdar.
Och ännu vidare längtan till frost, en värld full av kristaller, hur ren luften känna när det ryker ur munnen, advent, vitklädda sjungande kvinnor med ljus i håret, julmusik och plingandet av änglaspelet på julaftons morgon.
Ja.
Jag går händelerna i förväg.
Men att längta är bra.
Det skänker lite tröst om framtiden.
1 kommentar:
Det låter så härligt när du säger det så. Ibland är det lätt att bara fastna i allt det som är jobbigt med hösten, typ att behöva cykla en regning och mörk måndagmorgon till skolan och bli helt blöt och trött... Men då ska jag tänka på allt det fina som kommer och att få adventsmysa med dig. Kan vi inte baka lite julmys tillsammans i år? Ring när ni ska pepparkaksbaka och lyssna på überkristna familjen som sjunger, då kommer jag!! Kärlek.
Skicka en kommentar