TILLIT.

Smultron är den enda i sitt slag. 

Alla hönor kan bli tama, gå att gosa med och få en relation med.

Men ingen hittills förutom hon har hoppar upp på mina axlar, stått helt still när jag lyfter upp henne, kommit fram hela vägen till mig när jag ropar, eller lämnat hönsflocken i timmar för att hänga med oss människor.

1000 BLOGGINLÄGGET; ATT VAKNA TILL FÅGELSÅNG.

Det här är mitt tusende blogginlägg. 

Jäklar vad jag bloggar.

Men mitt bloggande sträcker sig snart sex år tillbaka i tiden, så det kanske inte är så konstigt när allt kommer omkring.

Idag har jag jobbat i trädgården fysiskt i nio timmar.

Hjälpt min mamma att göra ett fantastiskt (och enormt) trädgårdsland.

Väldigt roligt.

Så fotografera gjorde jag inte idag, men jag fick mycket bilder igår.

Då till exempel Lilla My kom bärande på en liten skogsödla.

Den var hel och till synes oskadd så jag tog hennes byte och släppte ut den i skogen igen.

Lilla My blev lite ledsen med ödlan blev mycket glad.

Och imorse vaknade jag av (eller till, vet inte riktigt vilket..) bofinkarna som sjöng sin glada trudelutt i lönnarna utanför fönstret.

Det är en fröjd att sedan gå och dra upp rullgardinen och mötas av bara fält, blå himmel och solsken.

Vintern var helt klart alldeles för lång.

LULLA RUNT I SOLSKEN.

Så fort det är bra väder vill jag ut.

Har känt mig så instängd hela vintern i kyla och mörker så nu vill jag ta vara på varenda minut solsken.

Så idag har jag lullat runt ute hela dagen med kameran runt halsen tillsammans med alla andra som bor i huset och i hönshuset.

Tomten blir så fin med allt vårfixande.

OFÖRUTSÄGBART FLADDRANDE.

Igår var jag ute hela dagen i solskenet.

Hönsen gick fritt hela dagen, katterna rullade runt i det nya gräset, min fina stora syster Lisa kom ut och hängde med oss och mamma rensade rabatter med lilla Smultron hängande över sig som snabbt slukade varje mask hon fick syn på. 

Jag låg mest på knä i ett hav av blå scillor och fotade alla fladdrande nässelfjärilar.

Man kan ha det sämre.

NIO VECKOR.

Nu har det gått nio veckor.

Hur gick det till?

Nu känns det hela väldigt avlägset.

Men ändå ganska nära.

Allt går fortfarande lättare dag för dag och även om det tog över en månad innan mättnadskänslan kom tillbaka ordentligt är de tillbaka nu och jag har nästan kunnat återgå till att äta portioner i ""normal"" storlek. Inte mindre. Inte större.

Typ.

Allt är ju dock relativt.

Jag har gått upp i vikt.

Ganska mycket.

Men jag vet inte hur mycket eftersom jag lovat mig själv att aldrig väga mig igen.

Jag har ork, energi och fryser inte.

Bygger muskler. 

Äter hälsosamt (men ändå så mycket jag vill, eftersom det är mitt val).

Jag har börjat springa lite någon gång ibland igen för att jag behöver få utlopp för energi och mår bra av det (BARA för att det är kul, INTE för att bränna kalorier, som jag fortfarande måste påminna mig själv om ibland)

Även om ätandet gav ångest och förvriden självbild så hjälpte anorexin mig lite att bli frisk igen på ett konstigt sätt.

Eftersom jag 99% av tiden aldrig tyckte att jag var smal, så märkte jag väldigt lite av att jag gick upp i vikt.

Konstigt men sant.

Förutom de största och snabbaste milstolparna, av att magen slutade gå inåt och jag kund sitta på en stol igen, och dylikt såklart.

Men det blev inte lika hemskt som jag trodde det skulle bli.

Det viktigaste av allt var att släppa identifieringen.

Sen går det att ta itu med vad som helst.

SOLEN TÄNDE ELD PÅ REGNMOLNEN.

Det är alltid vackra solnedgångar här på landet.

ALLA DE FULA ANKUNGARNA.

"UTE I BACKARNA STÅR.."

"Niger och säger att nu är det vår.."

Tycker att det är roligt att mina vårblommebilder blir annorlunda varje vår.

Varje vår tar jag bilder på de efterlängtade nya livet.

Men varje år blir det helt nya bilder.

Förhållandena skiljer sig alltid lite åt.

Andra blommor på andra platser, och jag hoppas att en del även är min egen utveckling i hur jag väljer att framställa mina motiv.

En av mina favoritsätt nuförtiden är att fotografera från skugga, mot ljus.

Det ger ett sådant härligt djup i bilden.

PANG!!!

Gummibandet har gått av.

Det snärtade tillbaka men bröts värt.

Nu är våren här på riktigt.

I all sin härlighet.

I sin oåterkalleliga språngmarsch mot sommaren.

Snön har smällt.

Vägarna har sopats.

Himmeln fylls av flyttfåglars skrik.

Solen är uppe hela dagarna.

Tussilago, snödroppar, scillor och blåsippor täcker marken med sina underbara färger.

Gräsmattan är krattad och överallt kommer nya små spröda grässtrån i en grön nyans som jag under vintern betvivlade om den någonsin existerat.

Hönsen går hela dagarna fritt på tomten och sprätter medans Figaros gal ekar över vidderna och äggen sprutar.

Jag har varit ute hela helgen.

Jag har inte velat missa en minut av den riktiga våren som jag längtat efter så länge.

Nu börjar årets bästa tid.

VATTEN.

I skogen har det fortfarande inte smält överallt.

Det är fortfarande mer snö än barmark.

Den lilla bäcken i skogen har förvandlats till en tio gånger så stor flod. 

Snön slaskar, vattenpölarna plaskar, bäckarna rusar och regnet faller.

Jag är trött på vatten.

JAG ÄR TRÖTT PÅ ORDET "VÅR" INNAN DET KNAPPT HAR BLIVIT DET.

Idag har jag inte gjort mycket.

Därför kommer här tre vårbilder från andra dagar.

Nya rabarberskott, tranor, årets första utetvätt och hönsen.

ÅTERVÄNDANDE DJURLIV.

Jag mötte fyra rådjur utanför huset imorse.

Efter det hittade jag en åker full av gäss och sångsvanar.

Sedan fann jag fyra-fem stycken tranor.

Och till sist kom två korpar jagandes en ormvråk.

Nu är det vår på riktigt.

Det var på tiden.

HEMMA I SVERIGE IGEN.

Svanarna och gässen är hemma igen.

PÅ KNÄ I EN LERIG GRÄSMATTA.

För att fånga blommor ordentligt tycker jag att man ska nere i deras eget perspektiv. 

Så är det nog med det mesta egentligen.

Det är då det blir äkta.

Idag har jag varit ute massor.

Krattat löv och kört grus till hönsen.

Jag har dessutom hoppat och sparkat på de små högarna av snö som fortfarande finns här och var på tomten, så att det ska smälta fortare.

En taktik som även ger utlopp för aggression på den långa vintern.

ÖVERSVÄMNING.

Från fälten och åkrarna rinner floder av vinterns gamla snö. 

Diken och gamla bäckar svämmar över.

Den nyutslagna tussilagon jobbar hårt för att hålla kronbladen över vattenytan.

TRANSÅNG.

Haft en jätte mysig och rolig dag med månsystrar-gänget.

Jag är dessutom väldigt taggad för ett hemligt fotoprojekt som jag ska använda dem till nästa gång.

Det kommer bli stort mina vänner.

Stort och såååå bra.

Och som allt, kommer det avslöjas i sinom tid. 

Svanarna flyttar norrut, det har varit över 13 grader i skuggan idag, i morse hörde jag transång från förstutrappen och gräsmattan är nästan helt bar.

Gummibandet kan inte töjas mycket mer innan det går av.

INGET SÄRSKILT.

Oinspirerande väder.

Regn.

Snö.

Regn.

Snö.

Snöblandat regn.

Regnblandad snö.

Jag har läst, tittat på tv, pratat med familjen och Pernilla, planterat solrosor, citronträd och mandel, planterat om mitt avokadoträd vid namn Noah (ja, jag tycker att allt är värdigt och borde ha ett namn), tagit ett till hål i örat och lagat en byrålåda.

Intresseklubben hoppar, jag vet.

Bilden tog jag för några dagar sedan.

Kajorna tycker om hästarnas hagar.

GRÅBLÅ, SMUTSIG, GEGGIG OCH BLÖT FREDAG.

Men snön smälter iallafall.

FÖRSTA SNÖDROPPARNA.

Men titta vad som kommit fram i gräsmattan.

Snödroppar är dessutom ett väldigt fint namn på en blomma.

När snön droppar, då kommer det snödroppar.