Analoga 2014, del 1

Här kommer några av de analoga bilderna på min första rulle 2014. Den här rullen börjades använda första januari, och tog slut på påskafton.  På den fanns en härlig kompott av vinter och vår, grått och solsken. Men framförallt ögonblick. Alltid ögonblick.

Gråa februaridagar, snöstormar, resturang besök med Lundblads, Lisa och Beto i snön the day after the day som vi fick veta att hon var gravid, leenden, höns, katter, en växande mage, årets första cykeltur och vitsippe-plockning med lillebror, påsk och solnedgångar.

Sommardagar i april.

De senaste dagarna har känts som sommar. Över 20 grader i skuggan med vackra kvällar.
Här om dagen hade vi årets första grillning. Anammas vegoprodukter var mycket mumsiga grillade.



Älskade försommar, som jag har längtat efter dig.

Finbesök från Stockholm.

Idag tog fina Carro sig hela vägen hem till mig.
Det blev en mycket mysig dag med skratt, sol, höns och rabarberpaj.

Att turista i sin egen stad, och mitt livs största köp.

Igår vandrade jag runt på Uppsalas soldränkta gator med en kamera i vardera hand. Staden var fantastiskt vacker igår. Kändes lite som att jag var utomlands. Jag tror inte det var värmen, de exotiska blommorna eller det trevliga människorna specifikt, utan mera känslan av att staden var för vacker för att finnas så nära hem.

Överallt satt människor ute i solen, längs ån och på uteserveringar, glasskioskerna hade långa köer och varannan minut stannade någon (gammal som ung) för att lukta och fotografera magnolia och körsbärsblom.

En tant började prata med mig när jag fotograferade magnolian. Hon sa att äta en falafelrulle och att sitta och titta på magnolian i solen var det bästa av två världar. En annan tant började prata med mig när jag fotograferade körsbärsblommorna, hon sa "Visst är det helt fantastiskt vackert?" Och till det kunde jag bara hålla med. Efter månader av mörker och kyla blir vi alla på den här breddgraden helt knasiga av solsken färger och liv. Alla känner likadant.



Idag sedan har jag storhandlat mat, hönsfoder och hämtat ut min senaste analoga film.
Men det största är att jag gjort mitt livs största köp. Jag köpte nämligen idag en Mac book pro. (AHHHHHH?!!!!)
Kändes nästan löjligt när jag stod med alla mina kontanter på Media markt. Och hur hade jag råd med detta? Jo, jag sålde min bil. Bubblan från 1974 som jag ändå inte kunnat köra eftersom jag inte har fixat mitt körkort ännu. Sedan vi hittade den för ett fyndpris på blocket har jag mest fixat till den. Tvättat, vaxat, dammsugit (hysteriskt mycket efter föregående ägarens hund som såg ut att ha spenderat största delen av dagarna i den.), bytt tutta, skrapat bort rost och målat om torkarbladshållarna.
Så jag sålde den med vinst.
En bra dator känns som en investering, och för fotonördar är ju mac bäst, det är ren fakta. Så nu kan jag lämna min pc som förstör alla filer som läggs på externa hårddiskar (jag har bränt mina fotografier på CD i flera år på grund av detta), och som har en skärm som leker epilepsianfall varannan minut.
Men jag har aldrig ägt något så dyrt i mitt liv. Jag vågar knappt andas på den.
Men det blir nog bra. Den blir nog awesome.

En smygande känsla av sommar.

De senaste dagarna har jag;

- Solat och fått solbränna.
- Legat i ett hav av vitsippor.
- Haft A/C igång i bilen.
- Sprungit i t-shirt.
- Suttit i en sjö.
- Ätit en glass på stan.

Att städa efter tre generationer - Dagen då vi trots allt fick en del gjort.

I söndags var vi i dödsboet igen. Det var tänk att syskonen skulle åka själva så att vi andra fick ledigt, men Lia och Dannie valde att följda med som stöd åt Lasse, så då jag följde jag också med (efter lite övertalning).

Lia och jag packade upp och ner smutsigt porslin tills våra fingrar var svarta, och syskonen bläddrade igenom sina oändliga högar med papper och skit.

Vi åt lunch ute i solen bredvid en blommande rabatt och jag fotograferade som en tok den ruvande björktrasten som byggt bo i trädet framför huset. Nästa gång ska jag ta med 200 mm objektivet och komma riktigt nära.

Och juste, Anna frågade hur jag får kortskärpedjup i bilderna, och det får jag genom att ha så stor bländare som möjligt. Alla påskafton bilderna är tagna med mitt 50 mm med bländare 1.4 och så långt det går utan att få överexponerade bilder använder jag den bländaren och har så kort slutartid som möjligt.

Stor bländare = kort skärpedjup
Liten bländare = stort skärpedjup


Soliga onsdagshälsingar till er alla.

Paddor.

Igår gick jag ner till sjön för att leda grodor igen. Hade inga stora förhoppningar men när jag tog av mig skorna och vadade runt i vattnet såg jag att botten var full av paddor, vilket gjorde mig glatt överraskad.

Det var dock inga som klättrade runt på varandra, utan de satt själva på botten. Nästan som att de väntade på någon. Och av det extremt klängiga beteendet som paddorna hade när jag lyfte upp dem, skulle jag tro att detta var ett gäng han-paddor som väntade på brudarna skulle dyka upp. (Observera hur roliga jag är som använde ordet valet dyka)