Att tävla med skogens drottning

Igår var jag ute både i gryningen och i skymningen. Jag tog moppen och åkte min runda i skymningen. Det var tomt på djur men en mycket vacker och varm sommarkväll. Jag hade precis förlikat mig med att jag inte skulle se några djur den kvällen och var nästan ute på "stora"vägen (en större grusväg ute i ingenstans som leder hem) igen när hon helt plötsligt stod där ute på fältet. Jag stannade, stängde försiktigt av moppen och tog upp kameran som dinglade runt min hals och tittade i sökaren, bara för att se henne springa ifrån mig. Jag knäppte av tre bilder, startade moppen och åkte efter. Jag ville inte skrämma henne, men jag tänkte inte låta henne komma undan så enkelt heller när jag hittat henne. Skrämma henne hade jag ju redan gjort genom att komma körande. Fältet var på höger sida, skogen på vänstra och vägen i mitten. Hon sprang genom fältet, parallellt med vägen som jag körde på. Hon bytte till galopp.

På en liten grusväg ute i ingenstans, en varm sommarkväll i juli körde en flicka sin moped bredvid en galopperande älg bara några få meter bort. Moppen brummade och gungande på den gropiga grusvägen när hon ökade farten för att hålla jämna steg med älgen. De enda ljud som älgen gav ifrån sig var takten av fyra stora klövar mot marken och viskningarna av säden som sussade mot hennes förbipasserande kropp.

Sedan vände hon mot grusvägen och jag stannade. Hon hoppade diket och korsade vägen ungefär fem meter framför mig och försvann in i skogen.

Hög på adrenalin och livets nyckfullhet stod jag leende kvar och ropade lyckoönskningar till skogens drottnings nu osynliga rygg.