HELT HYSTERISKA DAGAR.

Det här är vad min tomt gränsar till. Om någon undrar. Bilden är tagen från gräsmattan.

 Tigers tre veckor gamla bebisar, Smultron och Pluie.

 Fälten ser så mjuka ut med all ax i solen.

 På havre fälten satt det det små fåglar på tistlarna.

Och såhär såg mina ben ut i den låga solskuggan som kastades under min och min mors promenad idag.
Har gått en halv mil varje dag i över en månad nu. Hmm.. det är alltså ungefär 15 mil på en månad. 

De senaste dagarna har det märkts på vädret att det är sommar, det har också märkts att vi i min lilla spec-familj jobbar livet ur oss med att få klart allt innan vi ska åka på semester. För nu, de sista dagarna i juli händer nämligen allt. Och innan vi kan åka bort ska allt göras klart.

Så det har målats, byggt nytt hönshus och hönsgård, tvättats bil, hämtats grejer, handlats, packats, fixats med finkläder och planerats hela veckan, och ju mer dagar som har passerat ju högre har tempot blivit, idag satte jag mig ner till middagen klockan 21.00, efter att ha stått upp och jobbat hela dagen. 

Eftersom klockan nu passerat tolv och det blev fredag är det nämligen så att imorgon gifter sig min kära syster (gissa vem som är bröllopsfotograf?) och direkt efter den dagen tar jag om min crazy familj bilden och kör 300 mil ner till södra Spanien för en mysig vecka med Carro och hennes familj. Det ska badas, solas, mysas och fotas. Sedan på vägen hem har vi mer tid att göra lite olika stopp, ex ska vi stanna några nätter i Paris, som vi aldrig varit i. Tagga Notre Dam och Montemarte (ja min franska stavningen är väl sådär..)

Imorgon väntar mer städning, pakning och allt annats som inte är klart än, så det är nog bäst att jag sover nu.

Detta innebär alltså att jag tar semester och inte är tillbaka till svealand och bloggen förens runt den 10 augusti.

Då väntar bildbomber från semestern.

Ha det awesome så länge så ses vi då.

MITT KNÄPPA BARN.

Just nu ligger han mot min höft.

Mitt knäppa lilla barn.

Han är inte riktigt som andra katter.

Han öppnar dörrar utan problem, en självlärd talang.

Han trivs bäst hängande över min högra axel. 

Tar jag en promenad vill han självklart följa med. 

Ibland hittar jag honom fortfarandes snuttandes på sin tumme. 

Det är nu över tre år sedan jag adopterade en liten, liten undernärd 4 veckor gammal ilsken kattunge.

Flaskmatade, tvättade och gosade.

Life is strange.

Han ser nog mig mer som hans än tvärtom.

Och det stämmer nog.

PÅ LANDET.

Här bor jag.

Med fälten, fåren, korna och hästar som grannar. 

Varje dag tar jag en promenad med den här utsikten.

Jag bor vackert.

CAUGHT IN THE MOMENT.

Bilderna känns lite udda. Som om något inte riktigt stämmer med verkligheten. Ljus, motiv, vinkel.. jag vet inte. Verkligheten kanske håller sig lite på avstånd här ute i ingenstans.

THE WORLD AT YOUR FEET.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Bilderna visar gårdagens kväll och natt. 

En sån som man drömmer om och tror att alla sommarnätter är när det vinter.

Jag målar hus. Plockar litervis med smultron. Motionerar. 

Jag har sett två nya filmer. The amazing spiderman och Australia. Båda var otroligt bra. 

Tittade på Forest Gump ikväll igen. Bara för att det är en av mina absoluta favoritfilmer of all times. 

Min favorit del är när han springer. 

Det har jag bestämt att jag också ska göra. Ska jag se hela världen innan jag dör är det bara att börja. 

Kalifornien till Florida kanske. Iallafall hav till hav. Ungefär 500 mil verkar det vara. Så om jag skulle hålla ett tempo på 5 mil om dagen tar det nästan ett tredjedels år. 4 månader. Maj- Augusti låter som en tanke. 

Det ser jag fram emot. 

Alla säger ju att man är fri nu. 

Att göra vad man vill. 

Egentligen menar dem att söka alldagliga jobb och ta en plats i det tråkiga samhällslivet. 

Vilket får mig att känna mig mer fast än någonsin. 

Men man har alltid ett val. Jag är fri att göra vad jag vill, faktiskt, även om det är svårare att vara fri än att vara fast.

Jag kan inte leva på en plats. En liten gård i ingenstans. Världen finns ju, varför inte vara i den. 

Jag har två fötter. Två ben. 

De är starka och kan gå så långt jag vill. 

Om någon vill följa med mig är det bara att säga till, jag antar att jag har hela vintern att planera.

DET SVENSKA UTTRYCKET "VÄXLANDE MOLNIGHET".

Uff för svensk sommar.

15 grader och regn. 

Det är vad som erbjuds den svenska juli högsommaren. 

Men som alltid kan solen komma fram någon minut för att sedan försvinna bakom regn molnen igen.

Retsam. Förgänlig. Uff, usch och fy.

Tur att jag snart ska på semester.

[De understa bilderna är tagna i en liten fallfärdig stuga på samma mark som huset vi hyr står. Där inne finns alla gamla trasiga saker som världen glömt men inte saknar.]

ULLIGT OCH GULLIGT.

Nu har jag inte bloggat på en vecka.

Det har inte hänt på evigheter. 

Anledningen är dels att jag jobbat massor och inte haft tid, och dels att jag blev så arg på blogger (aka google) när den helt plötsligt säger att jag använt upp allt lagringsutrymme och inte får blogga mer om jag inte förstorar detta = betalar pengar. Man ska inte behöva betala för att blogga, det är ju hela grejen med bloggandet. Den här bloggen har 800 inlägg tusentals fotografier och 4 års levnad. Inte hade jag en tanke på att nu efter dessa år skulle lagringsytan ta slut.  Men nu sket jag i det, betalade lite kronor och drog igång det hela igen, jag vet ju att jag behöver blogga, det är något jag gillar för mycket för att sluta även när det kostar.

Men bajs på dig google.

DAGEN MED LÅNG PROMENAD, PEZ OCH GAMLA DAGBOKSMINNEN.

.

TÖJA PÅ GRÄNSERNA.

Jag jobbar vidare med husmålning här ute på landet. Får gott om sol och träning. Men nu efter flera intensiva dagar är jag otroligt trött; jag har radiolåtar fast i huvudet dygnet runt, jag har svullna händer och färg överallt och gungandet av sky-liftern i mitt huvud, så fort jag lägger mig ner leker världen havet stormar.

Men hej, jag känner att jag lever.

Satt och dinglande med benen ut genom mitt sovrumsfönster igår kväll, försökte få bilder på svalorna som bor huset med oss när de svischar förbi husknuten, men det var svårare än jag trott så jag tog bilder på lite annat också, typ de två översta bilderna.

Som vanligt är det kväll (natt) nu och som vanligt avslutar jag med ett:

Godnatt.

JULI KVÄLL.

"Minnen så gammal att de kan varit drömmar.

Drömmar så gammal att de kan varit minnen.

Tankar så nya att de snurrar än."

Det finns klara fördelar med moped när det är på små landsvägar. Framförallt om syftet med det hela är att fotografera. Kvällen var sådär vacker som jag drömmer hela året om att kvällar ska vara. Jag tog moppen och körde iväg till en liten sjö bort längs en liten landsväg och skogsväg. 

Kvällen fick mig att tänka på massa gamla saker. Barn minnen med mycket känslor.

 Majas alfabetsånger, resor i Skåne, Astrid Lindgren, Skolavslutningar i Ekbacken, Nattlinne ute i trädgården i Stockholm.

Många av bilderna på kvällen blev suddiga. Några med flit, andra inte. Men jag gillar den suddiga surrealistiska känslan. För det var lite så det hela var. Den oskarpa känslan kan ge mer frihet till bilden, en bild med skärpa är ofta så exakt, vad som är på den är på den. Men utan skärpa får alla tolka själva, det kan vara lättare tycker jag att ta fotografiet och göra det till eget i huvudet då. Om det liknar något som man själv kanske sätt med kisande ögon. 

Jag kom dessutom på ett till roligt sätt att leka med resultatet av bilden. Om det behövs lång slutartid pga. ljuset blev det charmiga effekter när jag lekte med att ändra på "soomen" under tiden slutaren var öppen. Genom att "sooma" ut bilden fick jag fram effekter som allt sugs in, eller rör sig fort, en effekt som man kan få med redigeringsprogram också, men det är lite fusk tycker jag.

Nu är jag trött så nu ska jag sova.

Har mycket fasad målande framför mig imorgon.

Godnatt.

MÅNEN OCH ROSA MOLN.

Imorgon är det fullmåne, om någon undrar.